Jag och Ville åkte tidigt i tisdagsmorse med sikte på Ven där min familj har en stuga. Jag fasade för resan då jag hade upplevt natten från helvetet samma dag. Men det kan väl inte gå mer än åt helevet, eller hur? Bajs på golvet, biter sönder tåginredningen, skäller hela båtresan, kräker på bussen och biten ett barn i benet. Jag var verkligen inställd på detta! Jag tar en liten runda på gräsmattan innan vi börjar vår utflykt, både kiss och bajs blev det då. Då var ju sannolikheten inte jättestor att han skulle baja ner något. Vi hoppar på bussen och Ville somnar som en stock på min väska. Jag vågar fortfarande inte hoppas! Vi väntar på tåget där han charmar det mesta. Väl på tåget sätter jag mig längst in och väskan på sätet bredvid mig, där sover han så sött exakt hela tågresan. När konduktören kommer förbi och klappar min skatt säger han "Det märks att det inte är första gången han åker tåg!". Stoltare än tuppen själv alltså.
När vi kommer till Landskrona är det en liten bussresa till, han sover även på denna. När vi kommer til båtarna möts vi av den längsta kön jag någonsin sett (och jag har sett mycket!). Vi var i god tid men fick inte plats på första båten så vi fick nästan vänta i en timme. Det struntade Ville i, för han sov. Jag däremot hade så dödens tråkigt. På båten sätter vi oss på golvet och Ville sover trots skrikande barn och lite gung. Jag satt där och kände mig som världens bästa mamma. Han hade varit heeelt exemplarisk. Jag hyrde en cykel med en hundkorg där bak, i början gnällde han lite, men fann sig i att sitta där bak och titta ut. Lite senare på eftermiddagen åkte vi till stranden och Ville skulle ju vara först till vattnet för att utforska, oj vad kul det var med alla vågorna! Jag gick ut en bit med honom och han simmade som om han inte gjort något annat. Nu kankse han kan få ut sin storebror på lite djupare vatten.
När vi kommer till Landskrona är det en liten bussresa till, han sover även på denna. När vi kommer til båtarna möts vi av den längsta kön jag någonsin sett (och jag har sett mycket!). Vi var i god tid men fick inte plats på första båten så vi fick nästan vänta i en timme. Det struntade Ville i, för han sov. Jag däremot hade så dödens tråkigt. På båten sätter vi oss på golvet och Ville sover trots skrikande barn och lite gung. Jag satt där och kände mig som världens bästa mamma. Han hade varit heeelt exemplarisk. Jag hyrde en cykel med en hundkorg där bak, i början gnällde han lite, men fann sig i att sitta där bak och titta ut. Lite senare på eftermiddagen åkte vi till stranden och Ville skulle ju vara först till vattnet för att utforska, oj vad kul det var med alla vågorna! Jag gick ut en bit med honom och han simmade som om han inte gjort något annat. Nu kankse han kan få ut sin storebror på lite djupare vatten.
Nu när vi kom hem så sprang Nino fram till Ville och ville leka direkt. Nino har väl förstått att Ville ska bo här och nu är han alldeles utmärkt. Han måste såklart läxa upp sin lillebror men det tackar vi för :) Dom delade till och med kudde när som sov. Så sött!
Kusin Olivia var lite rädd för Villes vassa tänder men passade på att mysa när Ville låg och sov!