Jag var ute på en lång promenad med båda hundarna och tänke, nu kommer dom att slockna när vi kommer hem. Neee då, full rulle och Ville hängde i Ninos öron, Nino böev arg och skällandet gör mig hysterisk. När jag fått x-antal utbrott på Ville som bet och Nino som skällde blev det lugn och ro... Enda till den sekund då Ville fick för sig att sätta sig i köket och skälla halsen av sig för att han vill mat (som ha fick för 1 timme sedan!). Jag har gett upp och låter honom sitta i köket och tycka synd om sig själv. Stackar grannar bara.
Johan kommer snart hem och då ska vi käka, sen får vi nog ta en runda i parken - igen, så sover dom säkert gott i kväll..
Sitter just nu och kollar på hus då både jag och Johan känner att vi inte kan bo här längre. Det finns inget i hela världen som jag vill hellre än att bo i hus. Vilken frihet. Slippa stan, slippa trappor, slippa grannar.. Finns inga minus! Kanske borde ta tag i det på riktigt nu. Jag kankse är en Eslövsbo enda in i själen? :)
Nu la sig Ville. Haha.. Min teori fungerade. Jäkla hund alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar