Man går runt i någon slags dvala, ingeting kommer en nära, allt är på avstånd, man är inte mottaglig för någonting. Och sen en dag som denna så kommer allt rasande, när det egentligen inte har hänt någonting, men droppen som får bägaren att rinna över kom och hälsade på mig idag. Jag kan inte hantera det längre, jag vet inte var jag ska börja, jag vet inte hur jag ska lyckas beta av mina tankar, en efter en. Och när allt är som mest kaotiskt kommer ännu en känsla och knackar mig på ryggen. Något som jag tacklats med i 8 år, och det vill jag verkligen inte vill ta tag i nu.
Nu ska jag städa lite extra så vi slipper göra det nu när Ville kommer hem. Ge mig styrka!
1 kommentar:
Hur är det med Ville?
Skicka en kommentar