Jag åkte iväg med Nino som planerat i morse. När jag lämnade honom skulle vi bestämma hämtningstid, kl 13.30 blev det, tidigare sagt var mellan 16 och 17. Okej. Inte mer att göra. Åkte i väg till bion jag skulle se. Den var intressant. Hem och rasta Ville, han hade varit jätte snäll. Iväg och tog en kaffe med Molina som sedan körde mig till veterinären och körde mig även hem. När vi såg Nino förstod vi att detta skulle bli jobbigt. Han har den största tratten på sig och vill inget hellre än att klia och slicka på såret. Han blir gaaalen av tratten. Han går in i allt och den tar i marken när han går. Nino får inte heller hoppa upp i soffan eller sängen då såret kan spricka. Molina undrade om vi inte kunde lämna bort Ville i några dagar till Nino har vant sig. Hon föreslog själv att hon kunde ha honom tills på lördag vilket jag verkligen uppskattar. Så jag sprang upp och packade en väska till Ville och kastade in honom i bilen och tänker ge 100% fokus på Nino.
Det gör ont i mitt hjärta att se Nino så här. Han kan inte lägga sig ner för då tar tratten i och det tycker han inte om. Det var nästan så att jag ångrade mig när jag nu ser hur han mår.
Usch, bort med det negativa. Ingreppet hade gått bra och han ska få tabletter mot det onda så det ska nog inte vara några problem. Han kommer att vänja sig med tratten, mer eller mindre, och resultatet kommer ju faktiskt att bli superbra, ja det hoppas vi på iallafall.
Nu hoppas jag att Ville kommer ha det bra. Han kommer ha fullt upp med 3 barn och 3 katter. Molina är verkligen ingen hundmänniska, men Thalia, 10 år, älskar hundar så hon får väl ta hand om honom. Dom kommer att dö av lycka när dom kommer hem från skolan idag. Inga läxor kommer att bli gjorda :)
Jag uppdaterar senare...
1 kommentar:
Önskar Ville lycka till när han ska "sova borta".
Skicka en kommentar