Igår efter vi hämtat Ville var jag tvungen att åka till Klagshamn för att sjunga för Malvina idag. Jag hade såklart dåligt samvete över att lämna Johan första dagen helt själv med hundarna.
Ville har haft en "bra" sjukhustid, han har blivit van med sin krage, han äter, dricker och kissar som han ska. När han skulle hem igår så gick han superfint med benet, inget haltande eller pip. Johan berättade i mose att han hade pipit till igår när han låg och sov och efter det haltar han lite på benet. Jag vet inte alls vad detta betyder och ringde till djursjukhuset för att fråga, men dom är heeelt inkompetenta och tjejen som svarade lät som en 16årig praoelev. Hon visste ingenting och jag bad att få prata med antingen Mette, som har opererat, eller Marie, som är hans sjukgymnast. Hon sa då att hon kunde lämna ett meddelande till Mette så hon kunde ringa upp, hon hade telefontid om några dagar. Nej tack så jag då och la på luren. Shit vad sånt gör mig förbannad. Här sitter man i en helt hjälplös situation så finns det två alternativ, antingen komma in akut eller vänta några dagar på telefontid. Varför han jag inte ringa och få rådgivning? En affärsidé kankse?
Nu ska jag sova för i natt har jag inte sovit i många timmar då jag först hade Julian, 10 mån, snackandes bredvid mig i sängen och kl 5 kom Malvina in som var mörkrädd och samtidigt uppspelt över att fylla år. Så hej sängen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar