"Jag kan börja med att säga att han lever..."

... Linnea ringde precis när jag var i mitt bästa städmood, Johan hade precis gått till sin bror och jag skulle moppa golven, städa toaletten och rengöra ugnen. Hon hade varit i skogen med hundarna och Ville skulle hoppa och landade fel med bakbenet och skrek och skrek. Linnea kände på benet och det bara hängde. Så hon ringde mig och var helt förstörd, så dom åkte in till djursjukhuset i Malmö och jag ringde efter Johan så han fick komma hem igen.

Vi åkte in och han sövdes eftersom han skulle röntags och han hade så ont när dom tryckte på hans knä. När jag skulle bära in honom i röntenrummet så bara hängde han i mina armar, Johan fick hålla upp hans lilla huvud. Mammas bebbe <3>

Det gör så förbaskat ont i mig att se honom så hjälplös, min bebbe. När vi kom till sjukhuset så låg han där i Linneas famn och såg så liten och förvirrad ut. Han som alltid är så pigg och mysig.

Nu ska jag sluta tycka synd om MIG när Ville ligger alldeles själv på ett sjukhus med ett brutet ben. Så nu ska jag ta mig i kragen och göra allt det där som jag var så sugen på innan, men inte alls är sugen på längre...

<3